Tisdagen den 27 September 2011
Hejsan!
Idag är det min systers tur att att börja på denna stora resa. Igår gjorde min bästa kompis det.
Det är helt sjukt egentligen att det är så lätt att få en sådan här operation. Fast å andra sidan visade det ju oxå på hur farligt det är att gå runt och vara överviktig. Följdsjukdommarna är många och rent av grymma.
Men nu tillhör vi snart inte den kategorien. Så jäkla skönt.
Idag ska jag tänka på min syster och hålla både tummar och tår. Jag ska även packa för imorgon drar jag och min lilla familj på en mini semester till Lalandia. Det ska bli ruskigt skönt.
Av alla tänkbara ställen så har jag jävligt ont i min näsa. Håller tydligen på att få en finne stor som hela Europa.
Det suger. Jag ser även fram emot samtalen både från min kompis L och min syster. Jag vill ju veta hur dem mår. L mådde illa igår efter sin operation, det gjorde aldrig jag. Jag hade bara så fruktansvärt ont i magen.
Jag återkommer.
Tjoflöjt.
Fredagen den 23 september 2011
120 kg
Fredagen den 23 September 2011
Idag hände det! Jag kom ner till 120 kg. Jösses vad jag är glad. Det betyder att jag kan skutta runt i mina nya snygga stövlar i helgen.
Det negativa är att jag provade min älsklingstunika som jag fått av min pappa och den hängde som ett tvåmannatält. Inte kul. Men det allra värsta är att jag håller på att tappa mina ringar. Speciellt vigselringen sitter löst. Jag har bara varit gift i 10 månader och jag älskar min ring. Det är lite trist.
Men vad är det man bruka säg? Inget gott som inte för nåt ont med sig? Jag får ta och förminska dem sen.
Nu ska jag gosa med mina barn, sen ska jag röja lite för det är ju fredagsmys som gäller ikväll.
Trevlig helg sug å svälj!
(eller skit i det, det tänker jag göra!) ; )
Torsdagen den 22 September 2011
Tjoo Hej!
Idag stod vågen på 121,2. Äntligen. Jag vill faktiskt komma ner till 120 så jag får ta ett nytt (smickrande, inte) foto så jag får se om det blivit någon skillnad. Tänker inte använda mina nya stövlar förräns jag nått dit. Det får bli min belöning.
Nu ska jag fortsätta laga mat. Idag blir det biffar med vitlök & lite tsatziki. Det ska bli gött.
Ha en bra kväll.
Todiloo!
Tisdagen den 20 September 2011
Idiot-vågen står fortfarande på 121,7. Vill att det ska ta fart nu. Men det är säkert mensen som sätter käppar i hjulet. Jag vill bli smal NU!
Idag åt jag en halv grovbrödmacka med makrill på till frukost. Det var riktigt gott. Till lunch hade jag stuvad blomkål & 2 skivor nyckelhålsmärkt falukorv som jag värmde i skolan.
Hemma åt jag chili con carne med pulvermos till kvällsmat. Dem här olika kombinationerna man lyckas få ihop skulle man aldrig äta i vanliga fall. Men just nu är allt gott, bara det inte är soppa.
Egentligen ska jag bara äta puré. Men bara jag tuggar ordentligt så går det bra.
Kan ju passa på att berätta om min hemresa idag från skolan. Jag pendlar med tåg. Hoppar på tåget som ska till Malmö. När jag kommer till första stationen & dem ropar ut Kungsbacka skrattar jag högt & skakar på huvudet. Falkenberg menar dem ju såklart! När tåget sen stannar in & jag ser att det faktiskt står Kungsbacka på skylten blir jag helt paralyserad... Men va fan.... Då inser jag att "Shit, jag måste ju av, annars hamnar jag ju i Göteborg!" Panik...
Rusar av tåget, ser att tåget mot Malmö går på andra spåret om två minuter. Hur fan kommer jag dit då? Ner för en trappa, gå in i en gång upp för en annan trappa. Pustar ut. Står vid rätt spår. Ringer till min man som står hemma på stationen med våra barn för att hämta upp mig & säger. "Hej Älskling, det blev visst lite tokigt idag. Jätteknasigt till och med... Jag råkar nämligen vara i Kungsbacka..." Han skrattar & säger att jag inte är rolig utan att jag ska komma fram från mitt gömställe. "Men allvarligt, jag ÄR i Kungsbacka." Jag skulle varit hemma kl 15. Jag kom hem kl 17. Mindre kul. Hungrig som en varg var jag när jag kom hem. Skitdag!
Lördagen den 17 September 2011.
Sköna lördag. Idag har jag varit ute & gått på stranden i en timme med min syster & min bästa kompis. Det var gött att få röra på fläsket, men vi var oroliga över att kustbevakningen skulla ta oss för tre feta strandade valar. Som tur var kom vi hem med skinnet i behåll.
I torsdags gick vi en rejäl runda på Galgberget.
Vi är duktiga.
Ikväll ska vi laga ytterfilé med kantareller. Det ska bli gott. Jag kan kanske äta en skiva kött, en potatis, lite grönsaker & pyttelite sås.
Igår åt vi tacos. En sån där tubs var perfekt för mig att äta. Sen var jag proppmätt.
Nu ska jag ta barnen & åka å köpa lördagsgodis.
Trevlig helg på er!
Onsdagen den 14 September 2011
Hej Hopp Gummisnopp!
Äntligen har det hänt!! Jag har kommit under 123 som jag har stått still på i över en vecka.
I morse pekade vågen på 122,7. Det var lycka.
När jag kommer till 120 så ska jag börja använda mina nya snygga stövlar. Det får bli en belöning.
När jag kommer till 120 så är det dax för att ta ett nytt kort till fotoalbumet. Läkaren sa att jag skulle vara glad över att jag inte rasar för fort i vikt. Det gör att huden har en bra chans att hänga med i tempot & dra ihop sig fint. Men jag vill ändå att det ska gå fortare. Jag är helt enkelt otålig!
Nu ska jag fortsätta plugga!
Hejdå!
Söndagen den 11 September 2011.
Igår kom våra vänner på besök. Det var en riktigt trevlig kväll med massa god mat.
Vi började med lax, pressad potatis & broccoli.
Sedan hade vi tiramisu glass till efterrätt & plockamat (istället för snacks) på kvällen. Jag åt lite av allt.
Jag drack tom tre munnar vin. Jag mådde toppen.
Idag åkte hela familjen till Ikea. Det var mysigt. Vi bestämmde oss för att käka lite lunch där. Alla valde potatismos & köttbullar. Jag tog en barnportion. Men jag åt inte så mycket. Bara en köttbulle & pyttelite mos. Strax efter vi hade ätit började jag må dåligt.
Tillslut hittade jag en toalett. Där är många bås på rad & det är ju bara tunna skiljeväggar emellan, men som tur var så var jag ensam där inne. Jösses vad jag spydde. Det kom bara upp vätska men fy & blää för att ligga på knä på Ikeas toalett. Det bästa var att det var välstaädat.
Resten av dagen ska jag bara slappa....
Todiloo!
Lördagen den 10 September 2011.
Igår var jag hos min syster och då passade jag på att låta henne ta bort min plåster. Alla såren var jättefina och nästan helt läkta. Utom det näst sista, det glappade. Men syrran hade stripps hemma så hon kunde tejpa igen det. Så det var ju tur.
Vikten går trögt... Står still på 123,4 fortfarande.
Hoppas att det händer något snart.
Nu ska jag ta hand om mitt hem, för idag ska vi få gäster.
Tjoo Flöjt!
Tisdagen den 6 September 2011.
Nu börjar jag bli en trevlig & vänlig själ igen. Allt tack vare maten.
Bananen jag tänkte ta med till skolan glömde jag.
På lunchen åt jag ett kokt ägg som jag hackade & kladdade lite kaviar på sen la jag geggan på ett smörgåsrån. Det var ljuvligt.
Ikväll åt jag 1/3 dels omelett med lite färska champisar. Helt underbart.
Annars har jag mest druckit vatten idag.
Nu ska jag skutta i säng.
God Natt!
Måndagen den 5 September 2011.
Idag har jag varit i skolan. Det gick bra. Jag hade lite fjäsk för jag fick skjuts hem av min man.
Till lunch åt jag för första gången inget flytande utan jag åt lite mos från områdets korvkiosk. Det var det godaste på läääänge. Jag åt ca 1/4 del & jag mådde bra efteråt.
I eftermiddags var jag på vårdcentralen & tog bort agrafferna. Som jag bävat inför detta. Men det var en söt sköterska som heter Eva som gjorde det. Hon började plocka dom och jag kände inte ett dugg. Det var bara dom tre sista som satt lite på sniskan som kändes. Så nu var det över. Hon tejpade & jag fick en bunt extra plåster med mig hem.
Skönt att de är gjort.
Imorgon är det skola hela dagen lång.
Så då tänkte jag packa med en banan, hoppas det kommer gå bra att äta den.
Hoppas ni mår lika bra som jag!
Söndagen den 4 September 2011.
Idag mår jag bättre. Igår kände jag mig hängig. Lycka var oxå imorse när jag vaknade, ställde mig på vågen & den visade 123,9. Det går sakta men säkert framåt.
När man går ner innan operationen så går man automatiskt ner lite saktare efteråt. Det som är positivt med det är att man ger huden en chans att följa med i tempot & dra ihop sig. Det var läkaren som berättade det för mig.
Idag ska jag & min syster dra ut varandra på promenad. Även om 12 kg inte är så mycket på min enorma kropp så gör det stor skillnad. Det är mycket lättare att gå & röra sig. Det är en härlig känsla.
Den enda nackdelen med att tappa vikt är mina fina ringar. Jag har ju inte ens varit gift ett år & redan håller jag på att tappa min vigselring.
Det är ingen idé att slå in dem förrän jag tappat alla mina kilon.
Det kommer bli en lång väntan.
Nu ska jag hoppa in i duschen & göra mig redo för en skön söndag.
Tjingeling!
Lördagen den 3 September 2011
Idag är jag öm i min mage. Det började kännas igår kväll. Jag har ont på höger sida under såren.
Aj aj. Fortsätter de så får jag väl ta & ringa till Aleris. Men det är säkert ingen fara.
Alltså när man inte äter så mycket utan bara flytande så är det värsta andedräkten. När man känner det själv att man e kapabel till att döda människor eller djur enbart genom att andas på dom är det illa...
Hoppas det försvinner snart.
Tjingeling.
Fredagen den 2 September 2011.
Just nu är jag inne i en jobbig period. Vardagen handlar enbart om att jag inte får tugga. Denna flytande perioden är riktigt jobbig.
Idag är jag hemma för bägge mina flickor är snoriga & hostiga. Men efter som jag är så depp över det här med maten så beslutade min man sig för att börja sitt arbete senare idag för att ge dem frukost innan han gick. Han är tom så gullig att han erbjöd sig att komma hem & laga lunch till dem för att han vet att jag tycker det är så jobbigt just nu. Det måste vara kärlek...
Mitt nästa steg är purékost, men det är 7 dagar kvar tills jag får börja med det. Jag e så sugen på fisk, mos & knäckebröd.... Jag blir nog tokig. Men som tur är så är det bara en gång i livet jag behöver genom lida detta.
Onyttig mat, eller socker som typ godis, kakor, chip, läsk, pommes är jag inte ett dugg sugen på.
Jag tror att mitt sug har förändats efter operationen.
Jag vill ha god & nyttig mat!
Tjingeling på er!
Onsdagen den 31 Augusti 2011
Jag börjar var eviga morgon med att kissa, sen hoppa upp på vågen.
Idag visade den 125,8.
125 kilo
När jag vägde in mig i Lund 1 Juli vägde jag 135,9 så nu har jag gått ner mina första 10 kg. Det känns bra. För jag hoppas på att många fler ska försvinna.
Nu ska jag pilla i mig lite lättfil.
Tisdagen den 30 Augusti 2011.
Idag är det jobbigt. Jag känner mig lite nerstämd. Jag vet inte varför. Tror det beror på att det stretar lite i såren, man mår lite lätt illa mellan varven & sist men inte minst; Jag blir tokig av att inte få tugga.
Jag åt nutrilett i två veckor innan operationen men då valde jag att äta ett eller två knäckebröd om dagen & då gick det bra. Nu får man inte tugga något & det är gräsligt.
Min man försöker ju vara en snäll make & far men idag när han bakade chockladmuffins med barnen & lukten spred sig i huset trodde jag att jag skulle få dåndimpen.
Maj gadd, jag hade velat mula hela fatet med fejset.
Men jag ska fortsätta vara stark. Måste ju tänka på att min nya lilla magsäck ligger där inne & försöker läka sig. Nu är det slut på dessa fetto-fasonerna.
Ett nytt liv väntar. Och helt ärligt så är jag allra allra mest sugen på fisk, potatismos, knäckebröd med mjukost, keso & äggröra. Allt detta får jag äta sen & jag längtar. De som säger att den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge har fel. Det är såhär att den som väntar på något gott vantar alltid för länge....!
Tror jag ska ta & lyxa till det med en kopp te. Det har jag inte druckit sedan innan operationen.
Tjingeling!
Måndagen den 29 Augusti 2011.
Idag började jag skolan i Varberg. Jag går på Campus i Varberg för att läsa förskollärarutbildningen. Det var ju rättså dålig tajming men vad skulle jag göra. Jag kan ju inte strunta i ett helt år bara för att jag mår dåligt i ett par veckor.
Min sötaste & bästaste kompis Linda körde mig till Varberg & var med mig hela dagen som en personlig assistent. Hahaha. Fast det var skönt att ha henne vid min sida som en trygghet.
Skolan är liten & jättefin. Vi hade väldigt kul. På vägen hem stannade vi & gjorde ett besök hos frisören så nu är vi snygga bägge två.
Detta blev en dag på topp 10 listan.
Idag är jag öm i såren. Och hungern sitter som etsad i huvudet, fast att magen inte är hungrig. Synd att dom inte opererade huvudet oxå! Annars mår jag bra.
Min söta syster har varit i Lund idag & nu den 27/9 är det hennes tur. Då är det jag som ska sitta & hålla tummar & tår så dom blir blå & trillar av!
Kan ju inte heller må annat än som en prinsessa när man har en sån söt & snäll man. Idag kom han hem med en ny rosa liten laptop till mig så jag kan plugga i skolan & på tåget på dit & hem vägen. Han är bäst!
Lucky me!
Fredagen 26 Augusti 2011.
Jag vaknade med ett ryck när min man väckte mig 05.00. Då var dagen här. Jag har både längtat & fasat. Jag hade redan packat väskan, det var bara några små saker kvar.
In i duschen & skrubba mig med sprit svampen. Jag blev så torr av den så det kändes som att huden skulle spricka & falla av.
Barnen trynade gott i sina sängar. Mina fina flickor som sover så gott. Snart skulle farmor & farfar komma & passa dom.
Det var mörkt, grått & kallt ute. Ändå valde jag att sätta mig i soffan ute på altanen. Min man kom med morgontidningen & lite mediciner som jag skulle ta. Jösses vad mitt hjärta slog.
Snart skulle vi åka.
När vi satt i bilen & jag insåg att nu fanns det ingen återvändo då blev jag ännu mer nervös. Ska jag verkligen inte få äta längre? Magen kurrade & hungern rev. Resan skulle ta ca 2 timmar & när vi kommit halvvägs fick jag första smset av min bästa kompis. "OMG!!! Du e på väg... Tänker på dig o håller tummarna. Älskar dig min bästaste vän! Kramar & pussar."
Jag läste smset & svalde tårarna.
Pling. Andras smset, denna gången av min syster. "Hej älskade Syster! Tänker på dig varje minut idag. Hör av dig när du orkar. Jag älskar dig. Pussar & Kramar."
Nu kom the ugly cry.
Vilken tur at jag är omgiven av så fina människor.
Klockan 7.30 var vi framme på Aleris avd 72 på sjukhuset i Kristianstad. Jag blev väl mottagen. Jag fick börja med att väga in mig. Målet var att jag skulle väga 129 kg. Jag vägde 129.6 med kläderna. Jag pustade ut. Mensen kom som en syndaflod 3 dagar innan operationen & hånlog mot mig. Dom sista kilo fick jag verkligen kämpa med. Men nu var jag i hamn.
Nu fick jag säga hejdå till min man som körde hem igen.
Jag blev visad till ett rum & jag fick på mig snygga blå joggingbyxor en stor tunn vit rock & ett par riktigt fula strumpor. Jag hoppade upp i sängen & var glad över att jag fick ha med mig både bok & mobil.
Klockan var nu 9 & en sköterska kom in & satte dropp i min hand. Sen kom narkosläkaren Karsten & pratade lite. En väldigt trevlig man. Jag fick honom att lova att han skulle väcka mig när allt var klart. Han berättade att kl 10.30 skulle det vara min tur. Så nu skulle jag bara vänta...
Nervös!
Jag delade rum med en tjej från Kungsbacka som heter Malin.
Hon var väldigt trevlig & vi hade skoj. Skönt att slippa ligga ensam med sin nervositet.
10.30 kom sköterskan & hämtade mig. Jag fick själv köra min säng ner till operation, med min vita snygga halvt genomskinliga rock på mig.
Karsten hjälpte mig att köra sängen.
Nu gick det fort. In i en korridor, få på en snygg mössa, in i salen, upp på britsen, på med masken. "Räkna till tio" sa Karsten. Men jag minns inget mer.
11.30 vakande jag upp i ett nytt rum på avdelningen. Tänk att nu var det gjort. Men det gjorde väldigt ont i min mage. Men jag fick en spruta som jag inte ens kände. Jag som är så stickrädd. Jag låg & slummarde från & till & kliade mig på näsan. Det kliade så jag höll på att bli tokig. Men det var en biverkning av narkosen & slangen som jag inte visste att jag ens haft i näsan. Å tur är ju det!
En stund senare så var vi tre nyopererade tjejer som fick ett rum tillsammans. Jag, Malin & Carina. Alla från Halland.
Vi drack pytte lite vatten åt gången & pratade, fnissade & sov om vart annat.
Lite öm & mycket lycklig över att det äntligen var gjort & att jag överlevde. För jag hade en smula dödsångest.
Efter varje lite smutta vatten så gick vi en runda i korridoren. Klockan 21 sov vi alla tre som stockar. Klockan 2 på natten väckte dom oss med smärtstillande. Lite lite vatten & några minuter mellan tabletterna. Sen var det ut i korridoren & fortsätta knata. 2.30 sov vi som stockar igen alla tre.
Operationsdag
Såhär såg jag ut innan allting började
136 kilo
Jag vaknade med ett ryck när min man väckte mig 05.00. Då var dagen här. Jag har både längtat & fasat. Jag hade redan packat väskan, det var bara några små saker kvar.
In i duschen & skrubba mig med sprit svampen. Jag blev så torr av den så det kändes som att huden skulle spricka & falla av.
Barnen trynade gott i sina sängar. Mina fina flickor som sover så gott. Snart skulle farmor & farfar komma & passa dom.
Det var mörkt, grått & kallt ute. Ändå valde jag att sätta mig i soffan ute på altanen. Min man kom med morgontidningen & lite mediciner som jag skulle ta. Jösses vad mitt hjärta slog.
Snart skulle vi åka.
När vi satt i bilen & jag insåg att nu fanns det ingen återvändo då blev jag ännu mer nervös. Ska jag verkligen inte få äta längre? Magen kurrade & hungern rev. Resan skulle ta ca 2 timmar & när vi kommit halvvägs fick jag första smset av min bästa kompis. "OMG!!! Du e på väg... Tänker på dig o håller tummarna. Älskar dig min bästaste vän! Kramar & pussar."
Jag läste smset & svalde tårarna.
Pling. Andras smset, denna gången av min syster. "Hej älskade Syster! Tänker på dig varje minut idag. Hör av dig när du orkar. Jag älskar dig. Pussar & Kramar."
Nu kom the ugly cry.
Vilken tur at jag är omgiven av så fina människor.
Klockan 7.30 var vi framme på Aleris avd 72 på sjukhuset i Kristianstad. Jag blev väl mottagen. Jag fick börja med att väga in mig. Målet var att jag skulle väga 129 kg. Jag vägde 129.6 med kläderna. Jag pustade ut. Mensen kom som en syndaflod 3 dagar innan operationen & hånlog mot mig. Dom sista kilo fick jag verkligen kämpa med. Men nu var jag i hamn.
Nu fick jag säga hejdå till min man som körde hem igen.
Jag blev visad till ett rum & jag fick på mig snygga blå joggingbyxor en stor tunn vit rock & ett par riktigt fula strumpor. Jag hoppade upp i sängen & var glad över att jag fick ha med mig både bok & mobil.
Klockan var nu 9 & en sköterska kom in & satte dropp i min hand. Sen kom narkosläkaren Karsten & pratade lite. En väldigt trevlig man. Jag fick honom att lova att han skulle väcka mig när allt var klart. Han berättade att kl 10.30 skulle det vara min tur. Så nu skulle jag bara vänta...
Nervös!
Jag delade rum med en tjej från Kungsbacka som heter Malin.
Hon var väldigt trevlig & vi hade skoj. Skönt att slippa ligga ensam med sin nervositet.
10.30 kom sköterskan & hämtade mig. Jag fick själv köra min säng ner till operation, med min vita snygga halvt genomskinliga rock på mig.
Karsten hjälpte mig att köra sängen.
Nu gick det fort. In i en korridor, få på en snygg mössa, in i salen, upp på britsen, på med masken. "Räkna till tio" sa Karsten. Men jag minns inget mer.
11.30 vakande jag upp i ett nytt rum på avdelningen. Tänk att nu var det gjort. Men det gjorde väldigt ont i min mage. Men jag fick en spruta som jag inte ens kände. Jag som är så stickrädd. Jag låg & slummarde från & till & kliade mig på näsan. Det kliade så jag höll på att bli tokig. Men det var en biverkning av narkosen & slangen som jag inte visste att jag ens haft i näsan. Å tur är ju det!
En stund senare så var vi tre nyopererade tjejer som fick ett rum tillsammans. Jag, Malin & Carina. Alla från Halland.
Vi drack pytte lite vatten åt gången & pratade, fnissade & sov om vart annat.
Lite öm & mycket lycklig över att det äntligen var gjort & att jag överlevde. För jag hade en smula dödsångest.
Efter varje lite smutta vatten så gick vi en runda i korridoren. Klockan 21 sov vi alla tre som stockar. Klockan 2 på natten väckte dom oss med smärtstillande. Lite lite vatten & några minuter mellan tabletterna. Sen var det ut i korridoren & fortsätta knata. 2.30 sov vi som stockar igen alla tre.
